dottdott

Det här med att prestera klarar jag inte av och det blir nästan värre när det är något jag är bra på som jag ska prestera inom. Livet ska vara kul inte tråkigt och min prestationsångest är tråkig och jag vill ej att den följer mig genom livet. Måste hitta någon slags balans då jag fortfarande kan ha mål, men utan att prestera. Så känns det. Kanske är det för att jag i skrivandets stund håller på att spy av nervositet då jag vet vad morgondagen väntar; presentation och prestation.

Hursom, glädjen efter morgondagens insats antar jag kommer vara enorm. Kanske är det därför bra med spya på marken. Vad vet jag.

När jag målar av skog känner jag ingen prestationsångest.