dottdott

Att Sverige klassas som ett av världens mest jämställda land är sorgligt. Att det finns männsikor som tycker att detta problem inte existerar är hemskt. Att det finns de som tror att jag vill förverkliga min roll som kvinna är vidrigt. Det finns de som finner sig i hur det ser ut idag och det är tråkigt men också upp till dem. Men jag vill inte bli behandlad annorlunda för att jag föddes med en jävla fitta. Jag vill inte slippa undan för att jag är tjej, jag vill inte leva upp till några krav över hur jag ska vara för att jag är tjej. Jag vill inte att människor blir förvånade när jag inte beter mig "kvinligt". Jag har fått höra att jag är en lite mer manlig kvinna men det är jag fan inte. Jag är kvinna, det är allt. Det finns varken kvinnligt eller manligt beteende, det finns människor. Jag har också fått höra att jag är en tuff tjej men hade jag fått höra det om jag var kille? Hade jag fått lika mycket cred för att jag tar plats om jag var kille? Eller, hade människor haft mindre svårt för mitt högljudda beteende om jag var av det manliga könet pga "de är ju pojkar, det hör till deras natur att vara högljudda och slåss". Det finns ingen jävla natur, vi lever i ett hittapåsamhälle där jag ständigt tvingas stå upp för att jag är kvinna. Där jag måste överbevisa allt jag gör för att få samma rättigheter som en kille. Där jag ska behöva vara rädd för att gå hem på natten eftersom risken med överfall är större för kvinnor än för män. Jag måste klä mig på ett speciellt vis för att ingen ska glo på min jävla röv och kanske till och med känna på den ute på krogen. Jag måste ständigt tänka på mitt beteende och jag orkar fan inte det. Jag vill inte vara i en ram jag vill bara leva som en människa.

 

Det sårar mig så djupt att denna syn är inprentad överjävlaallt och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag orkar inte att människor reagerar så jävla tungt när en kvinna gör något manligt vice versa. Kan människor reagera på att samhället klistrar in oss i boxar som typ aldrig går att öppna för det är allt människor känner till. Kan det bara sluta vara såhär för jag orkar inte kämpa för något som är så satans självklart. Det går inte att blunda för detta. Det går inte, man kan inte säga att det blir vad man gör det till. Detta är sanningen och det är så satans sorgligt.