balkongdikt
ett flygplan syns på himlen och dess avgaser där efter
solen går ner men kylan består
friska vindar piskar mitt ansikte
snön låter när jag går på den
men jag låter bli, jag trivs så bra på min balkong
jag trivs så bra i vinterlandskapet
men undviker att vara en del av det
jag betraktar, njuter och andas
sedan sover jag och vaknar och sover och vaknar
snart är det vår och det gör mig lika glad som när det blev vinter
balkong balkong, låt mig se allt från ditt perspektiv
Kommentarer
Trackback
